Skruttan har jag haft i nästan 15 år nu och hon har sovit i min säng varje natt.
Oftast sover hon jämte min kudde, sådär så jag måste maka kudden åt sidan och knöla ihop den till en boll så hon får plats...
Att jag får ont i nacken gör ingenting eftersom hon är helt underbar, (för det mesta).
Perioder har hon fått för sig att jag är hennes egen sovdyna, vilket inte förvånar mig ett dugg med tanke på min mjuka kroppshydda. Då skall hon sova PÅ mig, helst om jag sover på sidan, då ligger hon utsträckt på min höft eller i gropen som blir i sidan när magarna åker fram eller ner mot madrassen ;)
Sover jag på mage ligger hon i svanken.
Hon lämnar håriga avtryck efter sig över allt, trots att hon är en korthårig bondkatt och ingen lurvig perser. Nu snackar vi inte lite strån här och där utan mängder, såpass att jag rollar min säng OFTA, men vad gör väl det när man älskar någon?!
Namnet Skruttan fick hon av att hon var så sjuk och skruttig när vi fick henne.
Både hon och hennes bror var dåliga, människorna de bodde hos borde inte skaffa fler djur alls, PUNKT!
Tänk att det är något av det värsta jag vet, folk som är elaka mot djur eller inte tar hand om dem.
Så som vår Gunnar, den lilla stackaren. Fast nu har han det hur bra som helst, vem skulle kunna tro att den lilla misshandlade katten skulle repa sig så fint?!
Mer om Gunnar en annan dag.
Det här är SKRUTTAN ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar